• Uncategorized

    Herman och damerna…

    Förra året blev vi med höns…..på riktigt. Det är nog en av de bästa grejerna vi gjort faktiskt. I alla fall en av de roligaste grejerna vi gjort med barnen. Men hur började det hela egentligen? Jo, det började med att vi fick låna en liten grupp med höns och en tupp av några bekanta över sommaren för tre år sedan. De flyttade hem till oss i början av sommaren och lämnades tillbaka  på hösten. Helt perfekt att börja med för oss. Så gjorde vi i några år ända tills de vi lånat ifrån skulle flytta till annan ort. Då bestämde vi oss för att ta hand om pensionerade ”fabrikshönor”.…

  • Uncategorized

    Mitt Jämtland…

    I slutet av Juli gjorde vi en liten resa ner till Jämtland bara för att få komma iväg någonstans under sommarledigheten. Det blev en riktigt lyckad liten tripp med familjen. Räknade ut att det var fyra år sedan vi sist var förbi Jämtland. Och den gången svängde vi i stort sett bara förbi och stannade över natten. Tidigare år har vi varit ner varje år och hälsat på. Men efter lite andra omständigheter de senaste åren så har det inte blivit så. Det som också är förändrat nu är att min mamma flyttat upp till Jokkmokk så relationen till Jämtland ser lite annorlunda ut nu. Men vi har en stuga…

  • Uncategorized

    Tack å tack för Juli!

    Alltså Juli! Du levererar sommar så det förslår. Man kan inte annat än vara tacksam. Som balsam för själen. Vi har badat minst två gånger om dagen. Varvat strand häng, korvgrillning och fika med pool bad och vattenrutschkana på Artic camp Jokkmokk. Så himla härligt. Jag älskar den känslan när man kliver ur sängen och hoppar i shortsen utan att kolla vädret först, för man vet redan att det kommer bli en kanonfin dag. Det är nog precis denna värme vi alla behöver efter ett gräsligt pandemi år. Vi behöver få släppa ner axlarna ett par centimeter. Vi behöver få bada utan att frysa till is. Vi behöver smeka ögonen…

  • Uncategorized

    Doris & My…

    Låt mig få presentera våra kaniner Doris och My. De är två honor, ca. ett år gamla nu tror vi. Jag har ingen aning om vilken kaninras de kan tänkas vara då jag kan för lite om sånt, kanske blandras. Vi tog över dessa små sötnosar förra året på hösten och då var de ca. 6 månader. När de kom till oss var de ”tonårs” kaniner. Kissade lite överallt i hela buren, kunde nafsa lite, var allmänt sprättiga och lite stökiga. De är inga gosiga kaniner. De vill inte sitta uppe i famnen och är lite besvärliga att hantera ibland. Men det går. Jag tror att de förra ägarna tog…

  • Uncategorized

    Hej och hallå!

    Nu har jag inte bloggat på över två år. TVÅ ÅR! Så då är det ju liksom dags nu för lite uppdatering och uppfräschning av bloggen. Ni som varit in här tidigare ser kanske att jag ändrat om lite här inne. Förbättrat och snyggat till tycker jag. Vad tycker ni? Har ni funderingar, idéer, synpunkter eller bara något snällt att säga så lämna gärna en kommentar eller skicka ett meddelande om vad ni tycker om det nya utseendet på min hemsida och blogg. Egentligen är det inte så mycket nytt på själva bloggen utan det som är nytt och som känns riktigt spännande är att jag håller på att skapa…

  • Uncategorized

    Ett + ett = fem…

      Ja, vad hände egentligen med bloggerskan på Fröken Humla?! Gick hon i graven. Näe, inte riktigt ännu. Men in i den ökända bäbisbubblan drog hon och är fortfarande kvar. Under det senaste halvåret har jag tänkt skriva något på den här stackars bloggen. Men tiden framför min dator kommer långt ner på prioriteringslistan just nu. Har ingen bra rutin för det utan projektet blogg blir helt plötsligt jätte stort varje gång. Är helt klart imponerad av dem som hinner med flera barn, hus och hem, relation, träning och bloggande samtidigt. För jag lyckas endast med tiden för barnen just nu.   Nu har jag varit trebarnsmamma i snart 6…

  • Uncategorized

    Gnistrande höst och väntans tider…

      Imorse möttes vi av ett gnistrande vitt landskap utanför fönstret. Vi har ingen snö ännu som på många andra håll i norr men termometern visade ändå på hela -8. Med dimma över älven och frosten som gjorde att varenda litet grässtrå glittrade i solen så kan man inte annat än att själv börja glittra lite på insidan också. Nu väntar nog ändå inte vintern så himla länge på sin entré. Jag kommer ihåg att år 2009 åkte jag skidor redan 9 oktober så det är inte omöjligt. Fast har vi å andra sidan  lite tur så hinner det bli fina skridskoisar som ligger blanka i alla fall någon vecka…

  • Uncategorized

    Höstens boktips…

      Höstmys och böcker hör ihop. Men jag är tyvärr dålig på att läsa för mig själv. Tar mig inte tid och om eller när jag väl sätter mig för att läsa blir jag ofta så himla trött och somnar. Jag är helt enkelt ganska dålig på att läsa själv just nu och det är något jag skulle vilja ändra på. Men jag läser varje kväll för mina barn. Så man kan säga att jag istället utforskar och upplever barnlitteraturen. Och det finns ju så fantastiskt mycket bra litteratur för barn. Är glad för att jag kan och tar mig tid att gå in i barnens illustrativa värld. Var sak…

  • Uncategorized

    Sommarbilder…

        Minusgrader och frost, glödande sprakande skogar, höstregn, höstvindar och ett annalkande mörker. Hösten är här och vintern knackar på. Jag älskar alla årstider men kan inte låta bli att blicka lite bakåt. Det har ändå varit en fantastisk sommar. En sommar som vi kanske får vänta några decenier för att få uppleva igen. Så här bjuder jag på lite sommarvärme i höstrusket.                               Det var ett litet axplock från vår sommar 2018. Jag känner mig ändå ganska nöjd och tillfreds med hur den blev till slut. Nu ser vi fram emot vintermys och snö!…

  • Uncategorized

    Kontraster…

      För någon vecka sedan åkte vi till ett av de ställen där det härjade en svårsläckt skogsbrand i somras. Vi har länge varit på väg dit för att se förödelsen och tog nu oss äntligen tid. Den här platsen heter klockarmyren och ligger ca. 1 mil nedströms Lilla Luleälv från där vi bor.     Jag kommer ihåg från i somras hur röken låg tjock efter älven och över byn om morgnarna. Jag vaknade ofta tidigt och lukten av brandrök hade letat sig in i hela huset. En märklig, otäck och för mig ny upplevelse. En viss oro kröp såklart innanför skinnet ju längre tiden gick och tankar på…