Ett + ett = fem…

fröken humla,jenny holmgren,norrbotten,lappland,familjeliv

 

Ja, vad hände egentligen med bloggerskan på Fröken Humla?! Gick hon i graven. Näe, inte riktigt ännu. Men in i den ökända bäbisbubblan drog hon och är fortfarande kvar. Under det senaste halvåret har jag tänkt skriva något på den här stackars bloggen. Men tiden framför min dator kommer långt ner på prioriteringslistan just nu. Har ingen bra rutin för det utan projektet blogg blir helt plötsligt jätte stort varje gång. Är helt klart imponerad av dem som hinner med flera barn, hus och hem, relation, träning och bloggande samtidigt. För jag lyckas endast med tiden för barnen just nu.

 

Nu har jag varit trebarnsmamma i snart 6 månader. Det har verkligen varit en upplevelse. Det är  jätte roligt och fantastiskt så mycket kärlek man kan känna för sina barn. Det är så underbart att se syskonens egna relationer till varandra och känsla av samhörighet växa fram. Men det är också jätte jobbigt emellanåt med allt som ska gå ihop. Allt har sina för och nackdelar. Varje ålder är både krävande och underbar på sitt sätt. Man suckar och stånkar blandat med ett bubblande skratt och en oförklarligt varm känsla av ömhet i bröstet. Och som många äldre och kloka människor, som redan gått igenom samma sak säger: ”Njut nu! För småbarnstiden är fort förbi”. Med tredje barnet så förstår jag verkligen vad som menas med det, för tiden springer förbi i rasande fart.

 

Den här vintern har varit kall och tung. Jag säger bara stackars barn som föds under hösten och vintern. Vi har varit hårt drabbade av förkylningar och magsjuka som bara avlöst varandra. Och till på köpet så fick minstingen rs-virus som han fortfarande har besvär av i sina lungor. Nu har vår lilla kille snart hunnit bli ett halvt år gammalt och en skön liten personlighet växer fram. Han är för det mesta glad och nöjd. Och jag kan se redan nu att han har humor precis som sina syskon. Han växer så det knakar och börjar vara en stadig liten bit att hålla i. Nu har vi hela härliga våren och sommaren framför oss vilket känns skönt. Det efterlängtade ljuset är här. Om bara någon månad kommer värmen och vi slipper alla lager med kläder. Det blir en liten anings lättare att vara människa…

 

 

Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *