Uncategorized

Gnistrande höst och väntans tider…

lilla luleälv,mattisudden,norrbotten,lappland,blogg,fröken humla,jenny holmgren

 

Imorse möttes vi av ett gnistrande vitt landskap utanför fönstret. Vi har ingen snö ännu som på många andra håll i norr men termometern visade ändå på hela -8. Med dimma över älven och frosten som gjorde att varenda litet grässtrå glittrade i solen så kan man inte annat än att själv börja glittra lite på insidan också. Nu väntar nog ändå inte vintern så himla länge på sin entré. Jag kommer ihåg att år 2009 åkte jag skidor redan 9 oktober så det är inte omöjligt. Fast har vi å andra sidan  lite tur så hinner det bli fina skridskoisar som ligger blanka i alla fall någon vecka innan snön lägger sig helt för vintern.

 

lilla luleälv,mattisudden,norrbotten,lappland,blogg,fröken humla,jenny holmgren

 

frost,mattisudden,norrbotten,lappland,blogg,fröken humla,jenny holmgren

 

Jag går just nu i väntans tider och har endast en vecka kvar tills vårt tredje barn är beräknat att födas. Jag både längtar och gruvar mig. Längtar så klart efter att få möta och se vem jag burit på i snart nio månader. Jag längtar efter att få se hur hen ser ut, hur hen mår, vilken liten personlighet som vi får till vår familj och hur hen ska tas emot av sina syskon. Men jag gruvar mig inför förlossningen, för den går ju inte att hoppa över eller snabbspola förbi. Jag har fött barn två gånger tidigare så jag vet att det gör ont och är gräsligt jobbigt. Jag vet att jag kommer tappa kontrollen vid ett visst skede och att känslan av att kunna dö kommer att finnas där. Jag vet vad som väntar. Men jag vet också att det finns fantastiska människor till hjälp och att det i de allra flesta fall brukar gå bra. Jag vet också att man sedan ganska fort glömmer bort allt det där jobbiga. Jag skriver hen då vi inte tagit reda på kön i motsats mot vad många andra verkar göra idag. Vi har gjort på samma sätt med våra två andra barn. Att inte veta är en stor del av spänningen tycker jag.

 

frost,mattisudden,norrbotten,lappland,blogg,fröken humla,jenny holmgren

 

Den här sista delen av graviditeten är såklart den tyngsta. Jag känner mig oerhört otymplig och rörelsebegränsad. Det trycker, drar, sliter och tar emot överallt. Jag har haft mycket sammandragningar sedan ganska tidigt i graviditeten och de har såklart blivit allt kraftigare nu mot slutet. Förmiddagarna är de bästa och sedan mot eftermiddan/kvällen blir det tyngre. Den här lilla bäbisen trycker ganska mycket ner mot bäckenbotten och lyckas precis träffa in nerver jag har därnere så det strålar som smärtstötar ner på insidan av båda benen. Det kommer ganska oväntat och plötsligt men håller bara i sig i några sekunder tack och lov. Jag upplever att den här graviditeten skiljer sig ganska mycket mot de andra två. Jag upplever den jobbigare på flera sätt. Men så är jag ju också några år äldre. Och trots allt gnäll från mig nu så får jag ju ändå medge att jag jag har och har haft det ganska bra, det hade kunnat vara värre. Jag har inte behövt sjukhusvård, behöver inga mediciner, har bra värden, jag är på benen och kan äta och dricka. Sista tiden har jag varit sjukskriven p.g.a mycket spontana sammandragningar som till slut gjorde det svårt att fortsätta arbeta. Det ingick inte i min plan. Men det blir ju sällan ändå som man själv tänkt sig. Min plan var också att jag skulle träna till dagen D men det sket sig det också p.g.a sammandragningarna.

 

frost,mattisudden,norrbotten,lappland,blogg,fröken humla,jenny holmgren

 

Mina två andra små stjärnor kom ut till världen senare än det beräknade födelsedatumet så det är nog bara att räkna med det för denna lilla filur också. Den här tiden under slutet av graviditeten är lite jobbig tycker jag, när man får frågan flera gånger om dagen av de man möter att ”om ändå inte bäbisen kommit ut ännu?!” Eller typ ”Men va! Har du inte fått barn ännu…men herre gud”. Fast det är helt uppenbart att den inte kommit ut p.g.a att den gigantiska gravidmagen faktiskt fortfarande är kvar. Ja, det är som lite lustigt. Man vet inte riktigt vad man ska svara på en sån fråga eller kommentar. På en del låter det nästan som att det är något eller någons fel att man inte fött ut barnet ännu. Som att man själv skulle kunna styra det. Så i värsta fall får jag stå ut med de knepiga kommentarerna och frågorna i kanske tre veckor till om jag nu går över den beräknade tiden. Puh! Kanske bäst att hålla sig hemma ändå.

 

gravid,blogg,norrbotten,lappland,fröken humla,jenny holmgren
   Jag väntar fortfarande på det där pigga tillståndet som tydligen ska komma i slutet av graviditeten och på att det ska bli lättare att andas när magen sjunker ner. Men kan inte påstå att något av tillstånden infunnit sig ännu.

 

Orken och livsgnistan går lite upp och ner troligen med stor inverkan av de flödande gravidhormonerna. Bara för nån dag sedan var jag helt slut, initiativlös, ledsen och noll motivation. Det kändes som att jag blivit överkörd av ett godståg både mentalt och kroppsligt. Som om den sista lilla lågan var utblåst. Och man hinner tänka och känna att det här aldrig kommer att gå och man aldrig kommer att orka men så idag är allt tillbaka igen, tack o lov för det. Jag behöver all energi som jag bara kan få just nu. Den glittrande frosten har lyckats komma till insidan av mig och jag är så tacksam för det just nu!

Hoppas ni all har haft en bra dag och att ni fått njuta av lite glitter och gnister i solen!

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.