-
Du saknas oss något fruktansvärt…
Igår fick vi det där beskedet man inte alls vill få. Det där telefonsamtalet som man helst inte vill svara på. Vår pappa har avlidit plötsligt mitt i steget, mitt i livet. Det finns inga ord för hur stor saknaden är. Allt känns tomt. Livet är för kort. Vi är så små. Världen har förlorat en av de mest positiva människorna med ett av de större hjärtan jag känner. Hur ska vi kunna gå vidare utan dina kloka ord och dina suveräna lösningar på allt. Hur gör man utan sin livsguide? Det gör så ont. Fast jag vet att du finns med oss, jag känner det. Jag älskar…
-
Att sänka sina krav…
Vi människor har egentligen ganska mycket krav på oss själva idag. Eller är det kanske bara så att vi vill för mycket. Vi vill för mycket så att det istället blir krav. Jag kan ju inte tala för alla. En del har säkert perfekt antal krav på sig själv som motsvarar vad de faktiskt klarar av. Jag har genom åren börjat lära mig sakta men säkert att plocka bort krav från mig själv. Man kan inte göra allt, vara överallt och engagera sig i allt och alla. Jag tränar mig på att säga nej och dra mig ur. Prioritera kraven. Jag har spelat fiol sedan jag var sju…
